Kamrater!
Inte helt oväntat har jag fått det höga (?) nöjet att ge en turistvinkel på hur Kenya är. Eftersom det faktiskt är min första gång här så blir jag självklart mer tagen och förvånad av allt, än vad någon som är på kontineten för femte gången blir.. Så när frågan om safari i nationalparken utanför Nairobi kom upp var det bara en som svarade ”ja”, nämligen undertecknad.
Den förmiddag jag refererar är alltså dagens, den 15 juni 2005. Vid nollsex ringde den inlånade mobilen och indikerade på det viset att det var trettio minuter kvar tills den specialinhyrde safariexperten skulle dyka upp utanför vår dörr. Ett glas mangojuice var det jag förmådde till frukost då gårdagens frosseri frortfarande höll sin plats. Peter som denna farbror hette hälsade artigt och klargjorde att det var tur att vi begav oss av tidigt eftersom ”katterna” blir så lata framemot dagen.
Jag bötade in mig och föraren på nationalparken. Alla andra bussar som stod i kö var fullproppade med folk, medans jag var ensam i en buss för 12 personer. Lite mulet väder, vilket Peter tyckte var bra ur ”kattsynpunkt”. Det var en lite lagom stor park, det tar kanske en timme att åka över den på diagonalen som vi gjorde, två gånger. Först uppenbarade det sig en familj med giraffer. De verkade ha det bra där de lunkade omkring. Ett bevis på att familjer är en överlägsen gemenskap är väl hur dessa djur tar hand om varandra. Ponera att det skulle klia på din rygg, du var singel och hade en 250cm långhals som du inte kan vrida hur som helst, visst ångrar du att du flyttade hemifrån då?
Bufflarna var väl stora, fåglarna neongröna och vegitationen annorlunda. Men katterna lurade oss helt, tyvärr. Avslutade safarin med en fastkörning som jag trodda han skulle lösa hur lätt som helst, men pappa jonas fick ta fram ”kört fast i snö och is mer än nödvändigt många gånger per år” kunskaperna. Peter trodde nog inte det om mig, men loss kom vi. Som plåster på såren bestämde vi oss för att lite ormar skulle pigga upp.
Sagt och gjort, vi tog en frukostpaus, och sen for vi ner till stan och gick på ormaparken som hade mer läskigheter än så (spindlar bl.a). Det som slutligen står som det klaraste och mest imponerande minnet (såhär två timmar senare) är ändå nationalmuseumet där de hade en helt fantastisk utställning om människans framväxt och utveckling. Som ni vet menar de empiriskt lagda killarna och tjejerna med vita rockar att livetsvagga mycket väl kan ha stått i det här området av östafrika. För att uppmärksamma det hade utställningen tagit med sig en ansenlig mängd fynd och kubikmeter fosil (mest från Tanzania faktiskt) som de glatt visade upp om vi lovade att inte fota. Gissa om jag ville bryta det löftet!
Kontentan är att museumet blev dagens vinnare, det gav mest och var absolut mest prisvärt då min guide fick följa med gratis, och jag pyntade 200khs (10ksh=1kr), jämfört med 2650 på nationalparken. Dagens apoteksmonopol blir som ni redan gissat ormparken. Ömtåliga djur ska inte bo i oren bur!
Over all rating: tre babianer av fem möjliga
//Jonas
Den förmiddag jag refererar är alltså dagens, den 15 juni 2005. Vid nollsex ringde den inlånade mobilen och indikerade på det viset att det var trettio minuter kvar tills den specialinhyrde safariexperten skulle dyka upp utanför vår dörr. Ett glas mangojuice var det jag förmådde till frukost då gårdagens frosseri frortfarande höll sin plats. Peter som denna farbror hette hälsade artigt och klargjorde att det var tur att vi begav oss av tidigt eftersom ”katterna” blir så lata framemot dagen.
Jag bötade in mig och föraren på nationalparken. Alla andra bussar som stod i kö var fullproppade med folk, medans jag var ensam i en buss för 12 personer. Lite mulet väder, vilket Peter tyckte var bra ur ”kattsynpunkt”. Det var en lite lagom stor park, det tar kanske en timme att åka över den på diagonalen som vi gjorde, två gånger. Först uppenbarade det sig en familj med giraffer. De verkade ha det bra där de lunkade omkring. Ett bevis på att familjer är en överlägsen gemenskap är väl hur dessa djur tar hand om varandra. Ponera att det skulle klia på din rygg, du var singel och hade en 250cm långhals som du inte kan vrida hur som helst, visst ångrar du att du flyttade hemifrån då?
Bufflarna var väl stora, fåglarna neongröna och vegitationen annorlunda. Men katterna lurade oss helt, tyvärr. Avslutade safarin med en fastkörning som jag trodda han skulle lösa hur lätt som helst, men pappa jonas fick ta fram ”kört fast i snö och is mer än nödvändigt många gånger per år” kunskaperna. Peter trodde nog inte det om mig, men loss kom vi. Som plåster på såren bestämde vi oss för att lite ormar skulle pigga upp.
Sagt och gjort, vi tog en frukostpaus, och sen for vi ner till stan och gick på ormaparken som hade mer läskigheter än så (spindlar bl.a). Det som slutligen står som det klaraste och mest imponerande minnet (såhär två timmar senare) är ändå nationalmuseumet där de hade en helt fantastisk utställning om människans framväxt och utveckling. Som ni vet menar de empiriskt lagda killarna och tjejerna med vita rockar att livetsvagga mycket väl kan ha stått i det här området av östafrika. För att uppmärksamma det hade utställningen tagit med sig en ansenlig mängd fynd och kubikmeter fosil (mest från Tanzania faktiskt) som de glatt visade upp om vi lovade att inte fota. Gissa om jag ville bryta det löftet!
Kontentan är att museumet blev dagens vinnare, det gav mest och var absolut mest prisvärt då min guide fick följa med gratis, och jag pyntade 200khs (10ksh=1kr), jämfört med 2650 på nationalparken. Dagens apoteksmonopol blir som ni redan gissat ormparken. Ömtåliga djur ska inte bo i oren bur!
Over all rating: tre babianer av fem möjliga
//Jonas
posted by Kenyaprojektet at 1:50 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home