Reflektioner
Idag har vi besökt Kibera, subsaharas största slum. Jag har en del vänner där som gärna tar emot besök och det är alltid lika roligt och intressant att träffa dem. jag ska inte berätta mycket mer än så, utan låter Jonas återkomma med lite förstagångs reflektioner. Däremot skulle jag vilja reflektera över lite kulturskillnader.
När vi åkte från Kibera så åkte vi ner enda till stan, om det säger någon något, eftersom det är så stora trafic jams på Ngong Road vid den tiden. Vi hoppade av Matatun (minibuss som fungerar som kollektivtrafik) så att vi lyckades hamna bland alla kostymnissar och ärtiga kenyanska kvinnor...och jag kände mig så otroligt malplacerad och skitig! Annat var det när vi gick runt i samma område i tisdags och var rätt klädda. vilket fall som helst så tog vi oss till Java House. Java House är ett Café som fungerar som en liten västerländsk oas i Nairobi. De har som sagt det bästa kaffet i stan, väldigt god mat och min största svaghet glass!
Vi kom dit vid 17:30 och förmodlingen är det då alla kärlekspar eller förälskade ungdomar har fått för sig att ta en kopp kaffe. Det var väldigt trångt vid borden, men jag o jonas fick tag i ett fyra bord (typ som små bås). Helt plötsligt så kommer det ett annat par och sätter sig vid samma bord. De frågar inte om det är ledigt, eller om det går bra om de sätter sig där, utan slår sig helt enkelt bara ner och ber om menyn. Väldigt osvenskt!
Det komiska med hela situationen var när de gjorde små närmande mot varandra med händerna...lite halvt blygt...men tillslut så vågade de hålla handen! Har aldrig varit med om ngt liknande knappt under mina afrika resor. Här visas inga känslor öppet mellan förälskade par. Det är otroligt unikt att se ett gift par hålla hand på stan och jag har knappt aldrig sett ett kenyanskt par kyssas öppet. Jaja...både jonas och jag fick lite abstinens... =)
Om en stund ska vi ut och diskutera med taxichaufförerna. Det är det trevligaste man kan göra här framåt kvällskvisten då det är dags att ta sig hemåt. Som viting har man inget bra utgångsläge. Jag är ju ganska bestämd av mig så det brukar lösa sig...
So long!
-Hanna
När vi åkte från Kibera så åkte vi ner enda till stan, om det säger någon något, eftersom det är så stora trafic jams på Ngong Road vid den tiden. Vi hoppade av Matatun (minibuss som fungerar som kollektivtrafik) så att vi lyckades hamna bland alla kostymnissar och ärtiga kenyanska kvinnor...och jag kände mig så otroligt malplacerad och skitig! Annat var det när vi gick runt i samma område i tisdags och var rätt klädda. vilket fall som helst så tog vi oss till Java House. Java House är ett Café som fungerar som en liten västerländsk oas i Nairobi. De har som sagt det bästa kaffet i stan, väldigt god mat och min största svaghet glass!
Vi kom dit vid 17:30 och förmodlingen är det då alla kärlekspar eller förälskade ungdomar har fått för sig att ta en kopp kaffe. Det var väldigt trångt vid borden, men jag o jonas fick tag i ett fyra bord (typ som små bås). Helt plötsligt så kommer det ett annat par och sätter sig vid samma bord. De frågar inte om det är ledigt, eller om det går bra om de sätter sig där, utan slår sig helt enkelt bara ner och ber om menyn. Väldigt osvenskt!
Det komiska med hela situationen var när de gjorde små närmande mot varandra med händerna...lite halvt blygt...men tillslut så vågade de hålla handen! Har aldrig varit med om ngt liknande knappt under mina afrika resor. Här visas inga känslor öppet mellan förälskade par. Det är otroligt unikt att se ett gift par hålla hand på stan och jag har knappt aldrig sett ett kenyanskt par kyssas öppet. Jaja...både jonas och jag fick lite abstinens... =)
Om en stund ska vi ut och diskutera med taxichaufförerna. Det är det trevligaste man kan göra här framåt kvällskvisten då det är dags att ta sig hemåt. Som viting har man inget bra utgångsläge. Jag är ju ganska bestämd av mig så det brukar lösa sig...
So long!
-Hanna
posted by Kenyaprojektet at 7:36 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home