1$ per dag, och en god helg med nunnorna
Well, jag trodde I min enfald att jag kommit hit för att hjälpa till och “ära ut”, men helgens workshop I det katolska klostret uppe I finområdet Karen så star det utom all rimligt tvivel att jag är här lika mycket för att lära in..
En märkbar förbättring sen sist jag var här (2005) är att det fanns ett fungerande schema som de strikta men vänliga nunnorna hjälpte oss att hålla. Presentaionerna gick som smort. Ytterligare förbättringar var de svenska deltagarnas förberedelser, ehum.. både jag och Hedin hade mycket väl förberedda inlägg om det svenska perspektivet vilket funkade som diskussionsstarer (brandfackla) I den efterföljande debatten där vi istället agerade mötesprecidium, inte helt utan framång eftersom jag kan se elak ut, och Hedin är mästerlig med tidtagauret.
Précis som I swea rike så var det homofrågor och boskapspolitik som debatterades hårdast, men kanske på en annan nivå. Många frågar om hur vi gär olika saker om hemma, därför är den informella komunikationen på raster och sånt lika givande som den bokade. Summan av helgens semenarium var söt, och vi önskar dem all the best I deras kommande jobb med NGO`s och valet förstås.
Kibera och en träff med Pamela samt familj fäljde på eftermidagen. Vi blev mötta med stora kramar, en kör av barn från området som sjöng till vår ära (how are you, How are you) I olika stämmor, och naturligvis doften av gamla (ej källsorterade) spoor och fattigdom. Kibera är SUB saharas största slum, en kåkstad med mer än en miljon innevånare, and counting. Pamela är nog dem mest genomsnälla mäniskan som finns. Där kom jag dragenades med mitt entourage, men det fixades mat och historiebeskrivning åt alla! Mest tagen av trippen konsumtionsamhällets soptipp och baksida var nog Nick, en av kommunstyrelsens revisorer som aldrig varit ner där men som trodde att borgmästarens program redan fixat allt.. Pamela sade att vi var välkommna hem när som helst och att vi skulle hälsa hela sverige från dem som lever sina liv för mindre än en us dollar per dag..
Förövrigt:
Ni fega folk som inte vågar posta offenliga bloggkomentarer, gör som våra fästflickor, projektledare och mormödrar - smsa oss på +254735731025 för alla järnspikar I smålands skull!
En märkbar förbättring sen sist jag var här (2005) är att det fanns ett fungerande schema som de strikta men vänliga nunnorna hjälpte oss att hålla. Presentaionerna gick som smort. Ytterligare förbättringar var de svenska deltagarnas förberedelser, ehum.. både jag och Hedin hade mycket väl förberedda inlägg om det svenska perspektivet vilket funkade som diskussionsstarer (brandfackla) I den efterföljande debatten där vi istället agerade mötesprecidium, inte helt utan framång eftersom jag kan se elak ut, och Hedin är mästerlig med tidtagauret.
Précis som I swea rike så var det homofrågor och boskapspolitik som debatterades hårdast, men kanske på en annan nivå. Många frågar om hur vi gär olika saker om hemma, därför är den informella komunikationen på raster och sånt lika givande som den bokade. Summan av helgens semenarium var söt, och vi önskar dem all the best I deras kommande jobb med NGO`s och valet förstås.
Kibera och en träff med Pamela samt familj fäljde på eftermidagen. Vi blev mötta med stora kramar, en kör av barn från området som sjöng till vår ära (how are you, How are you) I olika stämmor, och naturligvis doften av gamla (ej källsorterade) spoor och fattigdom. Kibera är SUB saharas största slum, en kåkstad med mer än en miljon innevånare, and counting. Pamela är nog dem mest genomsnälla mäniskan som finns. Där kom jag dragenades med mitt entourage, men det fixades mat och historiebeskrivning åt alla! Mest tagen av trippen konsumtionsamhällets soptipp och baksida var nog Nick, en av kommunstyrelsens revisorer som aldrig varit ner där men som trodde att borgmästarens program redan fixat allt.. Pamela sade att vi var välkommna hem när som helst och att vi skulle hälsa hela sverige från dem som lever sina liv för mindre än en us dollar per dag..
Förövrigt:
Ni fega folk som inte vågar posta offenliga bloggkomentarer, gör som våra fästflickor, projektledare och mormödrar - smsa oss på +254735731025 för alla järnspikar I smålands skull!
posted by Kenyaprojektet at 3:33 PM
1 Comments:
Hej på er!
Hoppas allt är bra. Tänkvärt och intressant att läsa bloggen från Kenya. Svårt att förstå att någon lever på 6.90 om dagen och det är är för en familj kan jag tro. Tydligen så hade man svårt att förstå i det egna landet också. Ni kan hälsa tillbaka men nu har kanske åkt vidare. Förväntar mej ytterligare en rapport innan ni åker hem och vill se lite mer bilder.
Hälsningar från ett grått och regnigt Blge/mortuta
Post a Comment
<< Home