Hemma igen... de starkaste minnena...
Jaha ja...
I måndags kväll intog jag (Edvard) och Julia Landvetters flygplats efter ganska precis 12 timmars trevlig flytur (utan vare sig tryckfall eller användning av nödutgångar). Flygningen hem var mycket lyckad (förutom att Julia lyckades pricka in någon typ av fjäderfä som mat inte mindre än tre gånger under denna tid).
Jag tänkte fylla i lite det Julia skrev så att ni, kära läsare, får lite av mina upplevelser med er också.
Ja, som sagt, första workshopen var nog den innehållande flest kulturkrockar och heta debatter. Deltagarna var ganska lätta att få kontakt med och det var en fröjd att tala inför dem, eftersom de var aktiva och spontana, på gott och ont.
Väl tillbaka i Nairobi fick vi en lugn måndag innan vi på eftermiddagen intog Java kaféet för att äta lite västerländskt fika. Kvällen bestod av en snabbvisit hos Bjarte Torå och hans inneboende Mika och Richard (Bjarte är som ni nu vet högste tjänstemannen på NDI i Nairobi). Kvällen blev rolig och givande.
Tisdagen ägnades åt att bland annat besöka Fridahs (hon som besökte oss i våras) arbetsplats och gemensam lunch innan vi drog vidare till Masaimarket för att köpa med oss diverse souvernirer. Jag inköpte bl a en giraff som kom att bli vår nya ständigt efterhängsne vän. Kvällen blev så lugn som en kväll bara kan bli på Flora Hostel i Nairobi.
På onsdagsmorgonen fick jag möjligheten att köpa mig en safaritur ut till närbelägna Nairobi National Park med guiden George som ständig informatör. Vi lämnade Flora vid åttatiden och denna gång blev det min tur att slå Jonas Hillerström på fingrarna. Jag fick se både giraffer (ej inköpt på Masaimarket), zebror, sköldpaddor, olika fåglar, nästan lejon (sex st var nära, jag lovar!), strutsar, apor, impalor och störst (och då följdaktligen inte minst) en noshörning. Det var häftigt kan jag lova och fem timmar i parken kunde lätt fördubblas om man haft mer tid (och pengar).
Direkt hem till lunchen på Flora och sedan ner till National Församlingen för att träffa en av de mest verklighetsfrånvända parlamentariker jag har träffat (inräknat Gudrun Schyman). Han var en snobb uti fingerspetsarna och hade varken visioner eller någon politisk drivkraft och tycktes mer eller mindre sakna verklighetsuppfattning. Men debatten höll i sig ganska stabilt och mötet blev tack vare allt detta mycket givande. (Dagen därpå fick vi av Bjarte Torå förklarat för oss att denna politiker är en av de som hittat en s k "ticket to parliament" och var mer eller mindre enbart ute efter stabil inkomst, och en tokhög sådan.)
Kvällen spenderades hemma hos Fridah vars familj bjöd på middag. Och vi som vitingar väckte naturligtvis uppståndelse så grannarna kom över och fick se oss in action. Torsdagen ägnades åt två timmars möte på NDI och fortsatte med nästan tre-timmars möte med YA:s sekretariet med utvärdering och planering. Hela fredagen ägnades i bilen på väg till Kisumu för sista helgens workshop.
Väl framme insåg vi att vi verkligen hade lämnat Nairobis svarta smogg och kommit upp mer på sluttningarna och hade en vacker utsikt över Kisumu (som numera har blivit förklarat "City" istället för "Town") och fantastisk utsikt över Lake Victoria (som numera har blivit förklarat "Ocean" istället för "Lake"). Platsen för sista workshopen var fin-fin och vi fick möjlighet att promenera lite i grannskapet och möttes av ständigt skrattandes och springande barn i alla åldrar som spred en enorm värme och glädje. (Ni som åker på sista workshopen i december kommer antagligen hålla till på samma ställe, se fram emot det!).
Helgen blev mycket intensiv och åtrigen enormt givande. Det mesta den bevisade för oss är att Youth Assembly nu verkligen är på väg att kunna bli något väldigt stort. Och medlemmarna är på väg att verkligen ta plats. Det är oerhört fascinerande att se att ett engagemang från vår sida tillsammans med bra ungdomar verkligen kan göra skillnad.
På söndagen var det återigen dags för den långa bilresen med reggeamusiken alarmerande i öronen ackompanjerat av smattrande regn från afrikanska oväder. Väl hemma på Flora var vi slut och hungriga och började förbereda oss inför måndagens flygtur.
Väl på flyget fick vi sedan vara med om att se ett vackert och klart Afrika från 35000 fots höjd. Jag kan vittna om att Sahara sträcker sig ända ut till Medelhavets kust. Enormt läckert. Sicilien ligger också kvar. Min giraff fick flera tryckproblem, eftersom han låg så länge, öronen och därmed hörseln har tagit skada, men han fick stå upp under transfern och Julias ambivalenta parfyminköp i Amsterdam och sedan hela vägen till Göteborg. Han mår nu, trots omständigheterna, ganska bra.
Jag avslutar här med en liten plus och minuslista (ej inbördes ordning):
+ chapati (pannkaka som äts hellre än ugali)
+ fantastisk utsikt över Great Rift Valley och zebror utmed vägen
+ härligt resesällskap och ett underhållande sekretariat
+ sittplats på alla Nairobis bussar
+ seminarier med delaktiga deltagare vars självförtroende höjs (wow!)
- ugali (majsmjölsgröt som hellre ersätts med chapati)
- vägar med hål och chaufförer som inte vill köra snabbare än 55 km/h trots fin väg
- osäkerhet och ständigt innanför välbevakada murar
-fattigdom och föräldrarlöshet
-sega intenetkaféer
Det sista är det som gjort det svårt för oss att blogga. Det beklagar vi. I övrigt så kan ovanstående lista föklaras som mycket av det innehåll som funnits. Även om allt inte är positivt så är det ju detta som har gjort själva resan. Jag har haft det otroligt bra. Framförallt har jag lärt mig enormt mycket nytt och börjat lära mig om livet och om den kontinent som så många gånger känns så glömd och så långt borta. På tolv timmar (samma tid som många av oss ägnar åt att sitta och häcka på internet under två dygn) kommer man ner tilll de mellersta delarna av ett Afrika som har det relativt bra. Då kan vi kanske förstå hur det Afrika som har det sämre verkligen har det. Eller så kan vi inte förstå.
Ett stort tack till alla er som är engagerade så att den internationella verksamheten i KDU kan fungera.
hälsningar
Edvard edvard@kdu.se
I måndags kväll intog jag (Edvard) och Julia Landvetters flygplats efter ganska precis 12 timmars trevlig flytur (utan vare sig tryckfall eller användning av nödutgångar). Flygningen hem var mycket lyckad (förutom att Julia lyckades pricka in någon typ av fjäderfä som mat inte mindre än tre gånger under denna tid).
Jag tänkte fylla i lite det Julia skrev så att ni, kära läsare, får lite av mina upplevelser med er också.
Ja, som sagt, första workshopen var nog den innehållande flest kulturkrockar och heta debatter. Deltagarna var ganska lätta att få kontakt med och det var en fröjd att tala inför dem, eftersom de var aktiva och spontana, på gott och ont.
Väl tillbaka i Nairobi fick vi en lugn måndag innan vi på eftermiddagen intog Java kaféet för att äta lite västerländskt fika. Kvällen bestod av en snabbvisit hos Bjarte Torå och hans inneboende Mika och Richard (Bjarte är som ni nu vet högste tjänstemannen på NDI i Nairobi). Kvällen blev rolig och givande.
Tisdagen ägnades åt att bland annat besöka Fridahs (hon som besökte oss i våras) arbetsplats och gemensam lunch innan vi drog vidare till Masaimarket för att köpa med oss diverse souvernirer. Jag inköpte bl a en giraff som kom att bli vår nya ständigt efterhängsne vän. Kvällen blev så lugn som en kväll bara kan bli på Flora Hostel i Nairobi.
På onsdagsmorgonen fick jag möjligheten att köpa mig en safaritur ut till närbelägna Nairobi National Park med guiden George som ständig informatör. Vi lämnade Flora vid åttatiden och denna gång blev det min tur att slå Jonas Hillerström på fingrarna. Jag fick se både giraffer (ej inköpt på Masaimarket), zebror, sköldpaddor, olika fåglar, nästan lejon (sex st var nära, jag lovar!), strutsar, apor, impalor och störst (och då följdaktligen inte minst) en noshörning. Det var häftigt kan jag lova och fem timmar i parken kunde lätt fördubblas om man haft mer tid (och pengar).
Direkt hem till lunchen på Flora och sedan ner till National Församlingen för att träffa en av de mest verklighetsfrånvända parlamentariker jag har träffat (inräknat Gudrun Schyman). Han var en snobb uti fingerspetsarna och hade varken visioner eller någon politisk drivkraft och tycktes mer eller mindre sakna verklighetsuppfattning. Men debatten höll i sig ganska stabilt och mötet blev tack vare allt detta mycket givande. (Dagen därpå fick vi av Bjarte Torå förklarat för oss att denna politiker är en av de som hittat en s k "ticket to parliament" och var mer eller mindre enbart ute efter stabil inkomst, och en tokhög sådan.)
Kvällen spenderades hemma hos Fridah vars familj bjöd på middag. Och vi som vitingar väckte naturligtvis uppståndelse så grannarna kom över och fick se oss in action. Torsdagen ägnades åt två timmars möte på NDI och fortsatte med nästan tre-timmars möte med YA:s sekretariet med utvärdering och planering. Hela fredagen ägnades i bilen på väg till Kisumu för sista helgens workshop.
Väl framme insåg vi att vi verkligen hade lämnat Nairobis svarta smogg och kommit upp mer på sluttningarna och hade en vacker utsikt över Kisumu (som numera har blivit förklarat "City" istället för "Town") och fantastisk utsikt över Lake Victoria (som numera har blivit förklarat "Ocean" istället för "Lake"). Platsen för sista workshopen var fin-fin och vi fick möjlighet att promenera lite i grannskapet och möttes av ständigt skrattandes och springande barn i alla åldrar som spred en enorm värme och glädje. (Ni som åker på sista workshopen i december kommer antagligen hålla till på samma ställe, se fram emot det!).
Helgen blev mycket intensiv och åtrigen enormt givande. Det mesta den bevisade för oss är att Youth Assembly nu verkligen är på väg att kunna bli något väldigt stort. Och medlemmarna är på väg att verkligen ta plats. Det är oerhört fascinerande att se att ett engagemang från vår sida tillsammans med bra ungdomar verkligen kan göra skillnad.
På söndagen var det återigen dags för den långa bilresen med reggeamusiken alarmerande i öronen ackompanjerat av smattrande regn från afrikanska oväder. Väl hemma på Flora var vi slut och hungriga och började förbereda oss inför måndagens flygtur.
Väl på flyget fick vi sedan vara med om att se ett vackert och klart Afrika från 35000 fots höjd. Jag kan vittna om att Sahara sträcker sig ända ut till Medelhavets kust. Enormt läckert. Sicilien ligger också kvar. Min giraff fick flera tryckproblem, eftersom han låg så länge, öronen och därmed hörseln har tagit skada, men han fick stå upp under transfern och Julias ambivalenta parfyminköp i Amsterdam och sedan hela vägen till Göteborg. Han mår nu, trots omständigheterna, ganska bra.
Jag avslutar här med en liten plus och minuslista (ej inbördes ordning):
+ chapati (pannkaka som äts hellre än ugali)
+ fantastisk utsikt över Great Rift Valley och zebror utmed vägen
+ härligt resesällskap och ett underhållande sekretariat
+ sittplats på alla Nairobis bussar
+ seminarier med delaktiga deltagare vars självförtroende höjs (wow!)
- ugali (majsmjölsgröt som hellre ersätts med chapati)
- vägar med hål och chaufförer som inte vill köra snabbare än 55 km/h trots fin väg
- osäkerhet och ständigt innanför välbevakada murar
-fattigdom och föräldrarlöshet
-sega intenetkaféer
Det sista är det som gjort det svårt för oss att blogga. Det beklagar vi. I övrigt så kan ovanstående lista föklaras som mycket av det innehåll som funnits. Även om allt inte är positivt så är det ju detta som har gjort själva resan. Jag har haft det otroligt bra. Framförallt har jag lärt mig enormt mycket nytt och börjat lära mig om livet och om den kontinent som så många gånger känns så glömd och så långt borta. På tolv timmar (samma tid som många av oss ägnar åt att sitta och häcka på internet under två dygn) kommer man ner tilll de mellersta delarna av ett Afrika som har det relativt bra. Då kan vi kanske förstå hur det Afrika som har det sämre verkligen har det. Eller så kan vi inte förstå.
Ett stort tack till alla er som är engagerade så att den internationella verksamheten i KDU kan fungera.
hälsningar
Edvard edvard@kdu.se
