Åter till Sverige

Då var det också dags för mig att bege mig hemåt Sverige efter ungefär sex dagar i Kenya. Förutom att vara med på delar av workshopen, som Gunilla och Samuel berättat om nedan, har jag efter att de åkt hem haft lite utvärdering och framtidsplanering tillsammans med sekretariatet från the Youth Assembly.

Projektet går under de nästkommande två åren in i en ny fas då man ska bygga upp en ungdomsorganisation som ska sträcka sig över hela landet. Man planerar under 2009 att hålla cirka 60 workshops/utbildningar där man samtidigt väljer lokala styrelser som ska representera sitt distrikt i organisationen. Förebilden är till stor del KDU:s organisation i Sverige.

Det är ett oerhört stort arbete som ligger framför och med tanke på att man vill etablera sig över hela landet på cirka två år är det en extremt ambitiös plan. Men jag både tror och hoppas att the Youth Assembly ska lyckas ro iland detta.

För att övergå till lite mer lättsamma händelser så besökte jag igår det Demokratiska Partiets (DP) rikskansli i Kenya. Den nuvarande presidenten i Kenya, Kibaki, tillhörde länge DP så jag fick provsitta hans gamla stol och har en hel del kort på hans arbetsrum. Mycket stort ögonblick! ;)

Under dagarna jag varit i Kenya har många jag träffat varit mycket upprörda över en motion som gick ut på att de Kenyanska parlamentsledamöterna skulle behöva börja betala skatt på den lön. Anledningen att folk varit upprörda är att ledmöterna idag tjänar cirka 80 000 kr skattefritt per månad och att motionen fälldes av ett i princip enhälligt parlament. Förutom sina 80 000 kr per månad i lön får de 34 000 kr för "bilkostnader", 8000 kr för resor inom landet och kan låna pengar till husköp för 3% ränta (vilket innebär en mycket negativ realränta med tanke på inflationsnivån i landet) - Allt detta händer i ett land som har en BNP/capita på 500$ (Sverige har cirka 39 000$). Slutsatsen är: jag förstår att folk är upprörda.

Till sist: Eftersom Samuel och Gunilla snubblade över kulturkvällen som en parentes så kan jag förstärka beskrivningen av den genom att berätta att vi under cirka 30 minuters tid bjöd på en genomgång av i princip samtliga svenska högtider under året. Om ni själva kommer till Kenya någon gång så behöver ni alltså inte bli förvånade om Kenyanerna kan sjunga in våren eller dansa "Små Grodorna" som vilken ursvensk som helst.

Imorgon bitti beger jag mig alltså hemåt efter en mycket trevlig vecka i Kenya. Jag är mycket imponerad över det arbete som the Youth Assemly gör och glad att KDU kan få vara med i detta. Förhoppningsvis är det fler KDUare som kan få chansen att se arbetet här på plats under nästa år...
//Josef Kuhlin

Sex dagar i Kenya

Nu nar vi snart ska aka hem ar det kanske kladsamt med ett litet livstecken har pa bloggen. Vi sitter nu pa ett internetcafe i Nairobi och ska alldeles strax aka till flygplatsen for att resa hem efter sex intensiva och intressanta dagar i Kenya. Vi undrar nu vem som blir hemresans kandis, Robert Wells och Maria Leissner var resesallskapet pa vagen ner. Nar vi kom till Nairobi fick vi bittert lara oss att det ar Visa som galler och inte MasterCard. Efter mycket spring fram och tillbaka I terminalen lyckades vi till slut skrapa fram pengar nog till visum.

Pa eftermiddagen mottes vi av Rama och Joyce fran Youth Assembly och at vasterlandsk mat pa Java innan vi motte resten av sekretariatet for ett mote infor helgens seminarium. Effektiviteten var pa top, motet varade ca 20 minuter, vilket nog mest berodde pa att det var sa stokigt pa restaurangen dar vi traffades. Pa torsdag tog vi buss till Nairobi centrum dar vi skulle mote Rama en timme senare, hans mote visade sig dock inte vara lika effektivt, sa honom traffade vi tre timmar senare. Under denna tid holl vi ocksa pa att bli pakorda av presidentkortegen bestaende av 50 svarta Mercedes och ett tjugotal motorcyklar. Vi hann med en rundvisning av regeringskvarteren innan vi lamnade Nairobi for att fardas till Nakuru, ca 3 timmar resa fran Nairobi. Rama var mycket stolt over den nya EU-finansierade motorvagen dit, vi var dock mest imponerade av de enorma halen i vagbanan pa vagen till denna motorvag. Pa vagen till Nakuru fick vi var forsta upplevelse av den kenyanska matkulturen, helstekt get med ugali serverat pa skarbrador.

Pa fredagen inleddes seminariet nagra timmar sent, men det hanns anda med fyra (lite kortade) sessioner i amnena konflikthantering, genus, demokrati och HIV & AIDS. Gruppen var uppdelade i tva klasser sa vi delade ocksa upp oss for att kunna delta pa sa manga sessioner som mojligt. Pa lordagen upprepades programmet fast med langre sessioner i samma amnen som dagen innan. Vi var imponerade av det faktum att deltagarna fick sitta pa tre 1,5 timmars sessioner i rad i princip utan rast.

Pa lordag formiddag anlande ocksa en blek Josef Kuhlin for att bl.a. kunna stotta upp den svenska delegationen infor den traditionella kulturkvallen. Det blev stor succe da vi sjong ett par traditionella sanger och sjalvklart dansade sma grodorna. Senare pa kvallen hamnade vi i ett riktigt aventyr da vi skulle in till stadskarnan tillsammans med ca 15 av deltagarna. Det blev en valdsam resa med 20 personer I en Matatu (byggd for 14) dar vi flog over farthinder, korde I diket (pa fel sida), korde hogertrafik, holl pa att krocka med cyklister, vajde for motande bilar, fastnade i en grop osv osv. Men vi overlevde aven det!

Seminariet avslutade pa sondagen med strategi for framtiden och sedvanlig fotosession och efter dyra loften om framtida Facebook-kontakter skildes vi fran deltagarna och gjorde den omvanda resan tillbaka till Nairobi med samma matstopp inclusive ett inte lika trevligt toalettbesok.

Nu maste vi kasta oss ivag till flygplatsen eftersom vi tyvarr inte har tid att vara kvar har langre. Josef stannar dock nagra dagar till for att kunna delta pa utvardering- och planeringsmote med YA.

Gunilla Lindell & Samuel Sunesson