På hemväg från Meru, paus vid känt vattenfall.

Ruth, Victoria, Nick, Mulle, Frida, Anna & Erika poserar på vägen till Meru.

Hemma!

Ja, då var man hemma igen i denna kalla gråa vardag. Efter att ha landat på Landvetter vid midnatt och därefter tagit mig till Jönköping i tät dimma infann sig en känsla av overklighet och jag kan inte riktigt ta in allt jag varit med om under de två senaste veckorna. För att fräscha upp mitt reseminne sitter jag därför nu och laddar in närmare 1000 bilder på datorn.
Mitt starkaste minne från Kenya kommer troligtvis att vara människorna som vi fick umgås med under vår tid där, och då i synnerhet tjejerna och killarna i YA. Andra händelser som dröjer sig kvar är mötet med Bjarte på NDI, den fantastiska känslan av att klappa en gepard på huvudet och det ihärdiga mässandet från hundratals barn i Kibera: How are you?
Återkommer med ytterligare reflektioner och bilder om ett tag!

Anna

Cheetas, Kibera och hemfard.

Wild life I Nairobi National Park. Nar jag borjade skriva bloggen for nogra dar sedan forsvann allt lagom till jag skulle lagga ut det pa natet....och sen var det dags att aka till Meru, en stad vid foten av Mount Kenya dar vi spenderat de sista tre dagarna. Vi har haft en fantastisk tid med manga handelser och trevliga manniskor.

De ungdomar (25-37 ar) som ar vart sallskap pa resorna i Kenya har en medlem i styrelsen som heter Fridah. Hon bjod oss till sin familj pa middag under fredagkvallen eftersom hon kommer fran Meru. Vilken upplevelse! Matlagning pa bakgarden med kykromedlemmarna som var med for att hjalpa till, kossorna och kycklingarna tva meter fran den oppna elden med matlagningen och massor av grannbarn som kom for att kolla in besokarna, det vill saga vi.

Vi hade seminarier under lordagen såsom demokratiutveckling och ungdomsarbete i Sverige samt gender equality. Det finns vissa skillnader i Kenyansk och Svensk kultur, milt uttryckt. En kille som deltog i den efterfoljande diskussionen tyckte att kvinnor skulle omskaras eftersom de annars forfoll at prostitution och andra olampliga beteenden, och inte borde de ha nogot att saga till om i denna fraga. Jag kan val saga att vi var nagra som fick hogt blodtryck nar han sagt detta.

Vi har haft fantastiska dagar med safari. Vi sag en massa djur: Lejon, zebror, babianer, giraffer, impalas mm. Det var bra vader for djuren och det hade regnat so forhollandena var ypperligare. Haftigast var nog anda krokodilerna och att vi fick klappa foraldralosa cheetas, geparder. For eventuella oroliga mammor som laser detta sa hade vi med oss vakter och ocksa ett rejalt gevar...geparderna bodde pa ett hem vid nationalparken och var helt tama eftersom det var manniskor som fungerat som deras flock och foraldrar.

Sa, nu ar det sista kvallen och det finns so mycket att beratta. En hel novell skulle jag nog fa ihop, men det viktigaste har nog kommit med. Nagra andra saker som vi ocksa gjort ar besok hos en fantastisk kvinna i Kibera, slumomrodet med ca 800 000 invanare, mitt i Nairobi. Hon tog oss med och visade oss runt i slummen och bjod pa mat i sitt hem, mitt i Kibera. Vi var till en annan del av Kibera och halsade pa en kvinnogrupp dar alla deltagare ar hiv-positiva en annan dag. De traffas och gor smycken. Ni for nog se nogra av de smyckena pa mig.

Till sist, tio intensiva dagar ar till anda och vi har blivit goda vanner med massor av trevliga personer och geparder ocksa for den delen, haha! Vi ses om nan dag/ Erika och Anna

Richard (vän till Hanna) hjälper en liten tjej att cykla på New Life Home

Erika med en liten gobit på New Life Home

Utvärderingsmöte på Oakwood Hotel med Youth Assemblie's styrelse

Alla som har kelat med en gepard, kan väl skriva en kommentar!!

Efter en tur i nationalparken ställer geparderna upp på fotografering!

Afrikansk sol!

Gårdagen började med ett besök på barnhemmet NewLife tillsammans med Richard, en av Hannas vänner här i Nairobi. Särskilt Erika trivdes i barnens sällskap. Under en liten stund på gräsmattan kom helt sonika en liten kille och slog sig ner i mitt knä för att tillsammans med mig läsa dagens tidning. Ålder: 18 mån!
Efter barnhemsbesök begav vi oss med våra bleka kroppar till Richards fantastiska bakgård med pool och solstolar. Man kan väl sammanfatta besöket med att vi idag inte längre har bleka kroppar, snarare kräftröda... med tillhörande svidande smärta.
Just nu är vi på NDI:s (www.ndi.org) kontor i Nairobi och jag och Erika har spenderat de senaste två timmarna med organisationens regionchef Bjarte Tora. Han har delat med sig av sina erfarenheter från arbetet i Östafrika med bla utvecklingen av koalitionsarbete mellan politiska partier som för bara några år sedan inte ens kunde ta en kopp kaffe i varandras sällskap. Efter dagens samtal har Erika bestämt sig för att bli valobservatör!
Sådär, nu är det dags för lunch och besök hos en kvinnogrupp utanför Kibera.

Anna (med assistans av Erika...)

En typisk "gata" i slummen

Marknad längs vägen

Kibera

Erika, Pamela och Anna

Anna poserar framför soppor och fräscht vatten ;-)

Utanför Pamelas familjs hus i Kibera. Hennes son John och maken Dave

Lunch bestående av bla ugali, kött, sukuma wiki och ris

Lunch

Kameler på vägen

Ordförande med sina två sekreterare

Erika och Anna ber�ttar om KDUs organisation

Kibera

Livet i Kenya so far

Nu har vi varit pa plats i ca 1 vecka och livet kanns fint! Resan fran Amsterdam gick smidigt och vi mottes upp dar. Sent kom vi fram och tidigt steg vi upp forsta dagen.

Aven om det ar regnperiod sa ar vadret mycket bra. Vi har hunnit med en hel del sen vi kom fram: En dag i down town, 7 timmars bilresa till en stad som heter Garissa dar vi hade foredrag for ungdomarna. Merparten i Garissa er muslimer sa det var speciellt att komma som kristdemokrater :)
Det har inte regnat dar pa 8 manader och det var ca 42 C so we did'nt have to freeze.

Tillbaka i Nairobi (i kylan, haha) med en temeperatur pa 25 C har vi hunnit flytta, bada, massaimarknad och en heldag i slumomrodet som heter Kibera. Det sista var en speciell upplevelse. 1 miljon manniskor som lever i skjul. VI halsade pa vanner till Hanna och gick runt i omrodet minst en timme. Sen bjod hon pa mat och fika. Det var en kontrasternas miljo. Och nu har vi just flyttat till ett hoginkomsttagaromrode som er jetteflott...

Lite pengar har vi hunnit gora av med ocksa, men det blir mera marknad senare i veckan och med lite tur sa kan vi se fram emot att delta pa parlamentsoppningen imorgon.

Pa aterseende, tiden har gar allfor fort/Erika och Anna

Hello Africa, tell me how you´re doing

Kenyaprojektet

Liten släng av Dr Alban har drabbat mig. Nu har resväskan kommit fram, kläderna börjat packas och medicinen med hallonsodasymptom har svalts. Jag har nog aldrig börjat packa så långt före avresa tidigare.

Det finns en norrlandscommunity som heter paltkoma.se . Där har jag en blogg där jag berättar om Kenyaresan för oinvigda. responsen har varit ganska bra. eftersom vi har -29 C idag så är det många som gärna läser om resor till exotiska platser, även om det regnar där.

Sju dagar kvar.....

Regn

I tisdags hände det!
Regnet kom! Ett efterlängtat sådant.
Kenya har två regnperioder, en lång från mars till maj och en kort från november till december. Den korta regnperioden uteblev förra året vilket har medfört stora problem så som torka, hungersnöd och självklart vattenbrist.
Värst är det i Nordöstra och östra provinserna, där KDU kommer att ha sitt projekt i år. Vad jag vet idag så har de inte fått något regn där ännu.

Här i Nairobi har det nu regnat i tre dagar. I tisdags blev det rena kaoset när det första skyfallet kom. Det kom knappt inga bussar nere på stan som gick dit jag bor, under en timme kom det 3 st och då blev det krig! Jag förlorade alla tre strider med många andra. Tillslut tog jag en taxi. En lyx som jag kan unna mig, men inte de andra passagerarna.

Temperaturen har också sjunkit drastigst. Inte för att jag tror att Anna o Erika kommer att frysa när de kommer hit, men det vore ju kul om de kunde få lite sol på sina bleka näsor =)

Regn är skönt, men allt blir ju lite extra kladdigt och skitigt. Vågar knappast tänka på hur det ser ut i Kibera...ska bli spännande att komma ner dit efter regnet.
När jag var här i 2004 under regntiden så fick jag låna stövlar när jag skulle ner till Kibera. En sådan frihet att bara kunna trava på genom djupa vattenpölar och högar av sopor. Fördelen med regnet där är att soppstanken blir lite lindrigare och det känns lite renare...

13 dagar kvar... ;-)

Kenyaprojektet

Kenyaprojektet
Nu är det så nära till avresan så jag vet inte hur jag ska komma ihåg att fixa allt. Det är det där samvetet som man ärvt från mamma, ni vet. "har jag försäkring", om jag blir sjuk - har jag det internationella numret till försäkringsbolaget osv. Men mest av allt är det förväntan. Nu är det bara två veckor kvar...

2 veckor kvar till avresa!

Idag har det börjat pirra ordentligt i mina resnerver. Har drömt om avresan hela natten och hoppas att jag i verkligheten inte glömmer min packning hemma, tappar bort mina 50 visum-$ eller sätter mig på fel plan...
Ser verkligen fram emot att delta i projektet och hoppas på två toppenveckor med seminarier och spännande möten med människor.

Anna

KDUs projektledare möter KRFU

Hanna i Nairobi:

I helgen träffade jag KRFUs delegation här. De har börjat ett "organisatoriskt" samarbete med Ford Kenyas Youth Wing. Eftersom partierna här inte har någon ideologi så kan det vara lite motsägelsefullt att h ett direkt samarbete med dem, därför går KRFUs samarbete ut på att hjälpa Ford Kenya att bygga ett starkt ungdomsförbund.


Närmast kameran Even Westerveld
Jag träffade KRFUs delegation här även förra året, så det var ett väldigt trevligt återseende för mig och deras Internationella Sekreterare Even. Vi kom ganska snart fram till att KDU har många erfarenheter från vårt projekt här att dela med dem.

Deras projekt är precis nytt och det är det största internationella projekt som de har. KDU har haft en klar fördel med att vi samarbete med en opolitisk organisation, en organsation som har utvecklats ifrån ett av NDIs projekt vilket gör organisationen ännu mer stabil. Vi ska vara väldigt tacksamma och stolta över Youth Assembly och dess kompetenta styrelse.

I KRFUs fall så sköter de allt med ekonomin ifrån Norge. De får god hjälp ifrån Bjarte Törå som är direktor för NDI och är KRFs tidigare internationella sekreterare. I vårt projekt sköter YA sin del av budgeten och styrelsen vet vad det handlar om att ha en god bokföring och att inga pengar försvinner mellan stolarna. KRFU kan tyvärr inte lite på Ford Kenyas ungdomar på samma sätt och risken för splittring m.m. finns alltid där.

Under gårdagen hade KRFU ett seminarie med Ford Kenyas ungdomar som hade gått väldigt bra. Ungdomarna har bildat en interimstyrelse med en bra könsfördelning. Vi pratade en hel del om att dessa ungdomar vet precis vad vi västerlänningar vill höra när vi talar om demokrati och jämställdhet och att det är väldigt viktigt att vara uppmärksam på vad som händer i praktiken.
De verkar ha många kompetenta och driftiga ungdomar Ford Kenya, vilket bevisades av att en av tjejerna som var med på KDUs projekt i Migori sitter i interimstyrelsen. När vi rekrytera för vårt projekt försöker vi plocka de ungdomar som har ledarskapsegenskaper coh är driftiga, så när jag träffad KK igår så fick jag en bekräftelse på att vi hade lagt resurser på rätt person. Rätt vill en viss del, eftersom hon tyvärr inte är ifrån Migori vilket var ett av kraven för att få vara med på vårt workshop där. Detta jobbar vi hårdare på i år i YA, att ungdomarna verkligen ska vara bosätta där vi genomför vårt projekt.

Tyvärr har KRFU redan råkat i ett lite dilemma, vilket de upptäckte igår när vi pratade. Som regel delar man ut reseersättning till deltagarna. det gör även vi i vårt projekt. De deltagarna som var med på deras workshop igår kom alla ifrån Nairobis innerstad och det kostar högst 60 ksh (ca 6 norska kronor) för dem att ta sig från sitt hem till hotellet där seminariet genomfördes och hem igen. Men, KRFU hade delat ut en flat-rate på 500 ksh. Det var inte helt deras fel eftersom de hade fått direktiv o hjälp ifrån NDI, men NDI har helt andra resurser till sina workshop och måste hålla en högre standard för att partiernas högsta höns ska komma.
Dessa universitetsstudenter som då var med igår fick alltså 500 ksh rätt i hand. Ungefär 10 st luncher här. Pengarna delades ut av en KRFU:are och signalen blev ju självklart att här kommer KRFU med massor utav pengar...och med ett samarbete med dem så kan man tjäna en slant.
Castro som interimsstyrelsens ordförande heter (Ella har nämnt om honom i sin blogg), sa till Even att han inte tyckte deltagarna skulle få någon reseersättning och frågade sen varför inte Even då frågade honom varför han tog emot pengarna. Even gjorde så och fick svaret att inte tackar man nej till 500 ksh.

Vi kan ju göra lite jämförelse här; en vakt som jobbar 6 dagar i veckan 12 h om dagen får en månadslön på 3000ksh. Min vän i Kibera som jobbar för Katolska Kyrkan där får 5000ksh per månad, o jobbar också 6 dagar i veckan. En person från medelklassen i staden har en lön på 60 000ksh (ca 6000kr). ni kan ju tänka er själva. Ni kommer på en utbildning för KDU och får 500kr i hand och har betalat max 60 kr för att komma dit. Ni får sedan vara på ett fint hotell med en stor buffé lunch, kaffe o te.
En av killarna i delegationen analyserade summan ännu mer och kom fram till att psykologiskt sett så hade ungdomarna fått 5000 NKR.
Att dela ut reseersättning här är det värsta som finns. Eftersom det oftast inte går att visa kvitto, så blir det ju alltid en problematik. I KDU gör vi som så att vid regeristrering skriver alla deltagarna upp vart de har åkt ifrån, sedan tar en ifrån YA o pratar med personalen på konferenscentret och undersöker ungefär hur mycket det kostar att åka ifrån de byar som de har uppgett. Jag tipsade KRFU att använda sig av samma sätt och att sedan låta en person från interimstyrelsen dela ut pengarna med uppsikt ifrån KRFUs ekonomisansvarige.

Det var en väldigt givande middag. Som ensam svensk fick jag personiefiera svenskarna i alla svenska-historier som Even drog för de kenyanska ungdomarna som skrattade så att de inte visste vart de skulle ta vägen =) Vad gör man inte för att våra norska KRFU vänner ska bli populära bland Kenyanerna? KDU är ju det redan utan att sprida pengar runtomkring sig eller dra norge historier ;)

Vi hade en väldigt intressant diskussion om demokrati och demokratisk vald diktator. Tänker inte gå in nämre på den diskussionen här för jag anar att vissa upprörda känslor kan då väckas bland kenyagrupps-deltagarna =) Plus att det krävs en ganska stor kunskap om historiskt afrikanskt ledarskap.
Såsom det finns kulturimperalism börjar jag snart anse att det finns demokratiimperalism...

Lite gammalt och lite nytt

Jag erkänner att vi varit grymt dåliga på att skriva i bloggen under vår tid i Kenya, jag har däremot en liten resedagbok med bilder på min egen blog: www.reebec.blogspot.com

Ni är välkomna att läsa mer där!

Vi kan även välkomna två stycken nya in i projektet: Erika Josbrant och Anna Gustavsson som ska delta i de första seminarierna den 18-19 mars i Garissa och 25-26 mars i Embu. Garissa och Embu tillhör the North Eastern and Eastern district. Vi önskar er all lycka :-)

/Rebecca